Koldioxidsnålheten i energisystemet har redan kommit långt. Med tanke på Finlands klimatmål är den största utmaningen under detta årtionde att minska utsläppen från trafiken. Det sista, avgörande steget är den energiintensiva industrins övergång till rena lösningar på 2030-talet.
Ryssland anföll Ukraina i februari 2022, men energikriget mot Europa inledde landet i olika former redan hösten 2021. Energins knapphet är en del av den omfattande påverkan som mäter samhällenas hållbarhet.
Finland har snabbt anpassat sig till den helt nya situationen. Förändringen grundar sig både på användningen av ren energi och på en exceptionellt stark beredskap. Nedan följer fyra centrala observationer om utsikterna på kort och lång sikt för Finlands energipolitik.
En snabb frigörelse från den ryska energin
Cirka en tredjedel av den energi som används i Finland har traditionellt importerats från Ryssland. Nu är denna andel redan nära noll. EU-sanktionerna och Finlands egna åtgärder har helt avslutat importen av träbränsle, rörgas, el, olja och stenkol. Många länder i Centraleuropa kommer däremot ännu länge att våndas över beroendet av Ryssland på grund av gas- och oljerören.
Finlands snabba frigörelse har möjliggjorts av en omfattande beredskap och konsekventa åtgärder. Som en symbol för detta har en flytande LNG-terminal nyligen förtöjt i Ingå hamn och anslutits till Finlands gasnät för att säkerställa vår naturgasförsörjning. Detta strider dock inte mot den gröna övergången: Finland har minskat användningen av naturgas rekordartat: över 50 procent under det senaste året. Finlands ekonomi är också exceptionellt lite beroende av oljeprodukter.
Förnybar energi utgör redan nästan hälften av all energi som används i Finland. 90 procent av elen är fossilfri. År 2022 togs en exceptionell mängd utsläppsfri kraftverkskapacitet i bruk: över 2 400 megawatt vindkraft och 1 600 megawatt kärnkraft.
Det väsentliga är tillgången på energi
Med tanke på samhällets funktioner är det livsviktigt att särskilt trygga den kontinuerliga tillgången på energi. Vårt energinät och våra hamnar har möjliggjort en omfördelning av importen. År 2022 var det nödvändigt att skaffa nya bränslen samt stärka infrastrukturen. Finlands försörjningsberedskapsorganisation är fungerande och smidig – i internationell jämförelse av absolut toppklass.
I slutet av 2022 minskade elförbrukningen i Finland med cirka 7-10 % varje månad jämfört med föregående år.
Energikriget har dock ökat risken för elbrist. I denna utmanande situation har människor dock på ett berömvärt sätt minskat sin energiförbrukning och vi har lyckats bevara en stabil elförsörjning. I slutet av 2022 minskade elförbrukningen i Finland med cirka 7-10 % varje månad jämfört med föregående år. Kraftverks- och nätkapaciteten som utvecklas snabbt bidrar till att upprätthålla en traditionellt hög leveranssäkerhet i Finland även i fortsättningen.
Energiförsörjningen baserar sig på marknaden
I takt med att priserna stigit har vissa kommentatorer föreslagit en fixering av verksamheten på marknaden samt en övergång till en tung reglering. Energibristen syns i de höga priserna, men det betyder inte att marknaden har misslyckats. En fungerande marknad är i alla fall det bästa sättet att allokera resurser och produktion effektivt.
En kraftig reglering på elmarknaden skulle i själva verket leda till upprepade problem med elbrist. Även om vi för första gången sedan 1960-talet snart kommer att uppnå en elsjälvförsörjning på årsnivå, behöver vi fortfarande starka utlandsförbindelser. Den gränsöverskridande elmarknaden är för oss en möjlighet, inte ett hot.
Den nordiska marknaden har också bidragit till att hålla priserna rimliga: 2022 var elpriserna i Finland näst lägst i Europa. Detta bygger på en ren produktion som har utvecklats i årtionden: vattenkraft, kärnkraft och vindkraft.
Investeringarna avgör på lång sikt
Även i fortsättningen kan vi övervinna leveranssäkerhets- och prisutmaningarna endast genom att investera i produktion av ren energi och flexibla lösningar. Arbets- och näringsministeriets stöd till bra projekt är rekordhöga. Det är viktigt att påskynda införandet av ny och innovativ teknik. Det kan gälla såväl energianvändning som olika lösningar som ökar flexibiliteten i efterfrågan och sektorintegrationen.
Målet i den nationella klimat- och energistrategin är att uppnå klimatneutralitet 2035. Koldioxidsnålheten i energisystemet har redan kommit långt. Den stora utmaningen under detta decennium är att göra trafiken utsläppsfri. Det sista och avgörande steget gäller den energiintensiva industrin som är viktig för Finland: inom stål- och kemiindustrin övergår man till väte och andra rena lösningar på 2030-talet.
Det finländska näringslivet har i sina vägkartor visat att det står helt bakom denna utveckling och ser den som ett trumfkort i den globala konkurrensen. Även finska staten är beredd att satsa kraftigt på en grön övergång. För att trygga investeringsmiljön behövs långsiktiga lösningar även i fråga om EU:s energimarknadsreglering.
