Frigörelsen från Rysslands energi främjar energiomvälvningen, och på grund av det mångsidiga energisystemet och försörjningsberedskapstänkandet har Finland ett försprång i jämförelse med många andra länder. Men energiomvälvningen i Finland och övriga Europa kan i fortsättningen inte främjas utan förståelse för de korskopplingar som existerar i den aktuella energikrisen.
I Europa, och även i Finland, trodde man starkt på det ömsesidiga beroendet mellan Ryssland och Europa som energihandeln skapade. På pappret verkade arrangemanget till och med domineras av Europa, eftersom en tredjedel av den energi som Europa importerade kom från Ryssland, men drygt hälften av den ryska energiexporten gick till den europeiska marknaden.
Tanken bakom den tyska Ostpolitiken, som till stor del var i linje också med Finlands östpolitik, stödde sig på det ekonomiska förnuftets imperativ: handeln ansågs vara en kraft som främjar en fredlig samlevnad. Det ansågs omöjligt att Ryssland skulle bryta det ömsesidiga beroendet. Den fulla bilden av den ryska imperialismen avslöjades även för de som orubbligt litade på ett ömsesidigt beroende och för Rysslands medlöpare 2022: ekonomin är underordnad Putins stormaktsambitioner för Ryssland.
Vid ingången till februari 2022 var Finland i betydande grad beroende av rysk energi, såsom flera andra EU-länder. Situationen i Finland avviker dock från många EU-länder därför att även om man i Finland av utrikespolitiska skäl stödde sig på sovjetisk och senare rysk energi, byggde finländarna samtidigt upp ett mångsidigt och relativt resilient energisystem. Ingen energisektor dominerar, dvs. Finlands energipalett är väl decentraliserad. I Finland är gasens andel liten, endast 6 procent av den totala energin. Detta är helt i motsats till det tjeckiska eller tyska energisystemet, där hushållen till och med materiellt sitter fast i det ryska gasflödet.
Finlands frigörelse från Rysslands energi har ändå varit en utmaning, eftersom en tredjedel av all energi och över 60 procent av importen har kommit från Ryssland. Det som utmärkt Finland har varit det stora helhetsberoendet. Ett annat hinder som står i vägen för en fullständig frigörelse är de långvariga energileveransavtalen, till exempel när det gäller uran eller LNG, vilka Finland som rättsstat inte kan avvika ifrån, trots att avtalen har ingåtts med Ryssland som bryter mot en hel drös av internationella avtal.
Finlands lycka är den gröna övergången som inletts i tid och som bara förstärks av “Ruxit”.
Trots detta har nästan alla energiströmmar från Ryssland till Finland redan strypts. I detta avseende är Finland i en bättre situation även med tanke på det kommande året än länderna i Centraleuropa som är beroende av gas.
Finlands lycka är också den gröna övergången som inletts i tid och som bara förstärks av “Ruxit”. Redan nu är andelen förnybar energi över 40 procent, bland de högsta i Europa. Till exempel håller Finlands vindkraftskapacitet på att fördubblas på bara tre år och en omfattande vätgasekonomi planeras parallellt. Vindkraft byggs främst i Västra Finland, eftersom vindkraft tills vidare inte har kunnat byggas i Östra Finland av militära skäl. Man söker för närvarande en lösning på detta problem, vilket är nödvändigt eftersom den regionala ojämlikheten annars fördjupas och försvagar resiliensen i hela Finland i takt med att energiomvälvningen framskrider.
Nu händer det också mycket inom de traditionella energisektorerna. Oljeraffinaderiföretaget Neste bytte ut ryska Urals mot andra oljekvaliteter på bara ett halvt år, trots att man i årtionden specialiserade sig på att förädla sibirisk olja. Neste påskyndar också övergången från fossil energi. Finlands och Estlands senaste gemensamma investering, LNG-fartygsterminalen i Ingå, togs i bruk i slutet av 2022. Tillsammans med LNG-terminalen i Fredrikshamn ersätter dessa fullt ut den ryska gasströmmen som upphörde i maj 2022.
Inom elsektorn är situationen svårare, eftersom Finland via nordiska Nordpool är en del av den europeiska elmarknaden. I Centraleuropa har elpriset höjts av den sinande och därmed dyra gasen, och det höga priset spiller över också till Finland. Finland förbereder sig under det kommande året för kontrollerade elavbrott, särskilt vintertid, om förbrukningen överskrider utbudet. Detta kan bli verklighet under kalla kölddagar. Kärnkraftverket Olkiluoto 3, som inleder produktionen 2023, medför dock en lättnad. Det täcker samma 10 procent av Finlands elförbrukning som importen från Ryssland tidigare.
“Ruxit” och energitransitionen är nödvändiga för att garantera såväl försvaret av demokratin och främjandet av klimatskyddet som försörjningsberedskapen och konkurrenskraften i Europa.
Finland har historiskt dragit nytta av den billigare ryska energin med nästan en miljard euro per år; de stora finländska energibolagen Fortum, Neste och Gasum har gjort betydande vinster inom handeln med Ryssland. Det vore moraliskt rätt om dessa företag som dragit nytta av östhandeln över hela Europa skulle delta i kostnaderna för frigörelsen från den ryska energin. Att ta ansvar för tidigare misstag skulle stärka européernas tro på att hela samhället deltar i att besegra energikrisen.
På grund av det mångsidiga energisystemet och försörjningsberedskapstänkandet har Finland ett försprång i jämförelse med många andra länder, men energiomvälvningen i Finland och övriga Europa kan i fortsättningen inte främjas utan förståelse för de korskopplingar som existerar i den aktuella energikrisen. “Ruxit” och energitransitionen är nödvändiga för att garantera såväl försvaret av demokratin och främjandet av klimatskyddet som försörjningsberedskapen och konkurrenskraften i Europa.
