Den realiserade budgetekonomins bruttoupplåning uppgick till 34,31 miljarder euro år 2022. Av detta belopp utgjorde emissionen av långfristiga lån 17,05 miljarder euro. Resten, 17,26 miljarder euro, utgjordes av kortfristig upplåning. Bruttoupplåningsbehovet för de kommande åren beräknas följa samma mönster som i år och bibehållas på cirka 35–40 miljarder euro årligen.
Ökningen i Finlands BNP var snabb under första hälften av 2022 men minskade mot slutet av året. Finlands ekonomi visade sig vara överraskande motståndskraftig under den exceptionella tidsperioden. De offentliga finansernas ställning stöddes av den nominella tillväxten av ekonomin och den höga sysselsättningen.
Den budgeterade bruttoupplåningen 2022 var 40,944 miljarder euro, varav 19,306 miljarder euro var nettoupplåning. Nettoupplåningsprognosen inkluderade finansieringen av en lånefacilitet på 10 miljarder euro för behöriga energiföretags marginalkrav på energimarknaden. Finansieringen behövdes inte eftersom inga lån beviljades eller ens ansöktes i anslutning till denna facilitet under 2022. Däremot ökade upplåningskravet på grund av behovet av säkerheter i anslutning till ränteswappar för ränteriskhantering. Sådana ställda säkerheter utgör en räntebärande tillgång i statens balansräkning.
En upplåning på ca 6,6 miljarder euro mindre än den som prognostiserats i budgeten var därmed tillräcklig för att täcka utgifterna och säkra en tillräcklig likviditetsställning för staten. Den realiserade nettoupplåningen uppgick därmed till 12,68 miljarder euro. I slutet av 2022 var statsskuldstocken cirka 142 miljarder euro.
Enligt budgeten uppskattas nettoupplåningskravet för 2023 vara 10,4 miljarder euro. Amorteringarna uppgår till 28,0 miljarder euro, vilket innebär att bruttoupplåningskravet är 38,4 miljarder euro för året.
Upplåningsstrategin för 2023 är att emittera tre nya referenslån i euro i syndikerad form och att sälja referenslån i reguljära auktioner. Som komplement till den långsiktiga finansieringen planeras emission i andra valutor än euro, eventuellt ett referenslån i US-dollar, såvida marknadssituationen tillåter. Andelen kortfristig upplåning, det vill säga skuldförbindelser, uppskattas stå för omkring 50 procent av den årliga bruttoupplåningen.
Upplåningsstrategi
Finlands upplåningsstrategi bygger på emissioner av referenslån i euro. Nya referenslån emitteras i syndikerad form. Syndikeringarna kompletteras med auktioner för obligationer, vilket gör det möjligt att tillföra till de utestående volymerna av befintliga obligationer. Det finns även ett emissionsprogram för obligationer i utländsk valuta: EMTN-programmet (Euro Medium Term Note, EMTN). Finland har förbundit sig att även emittera i andra valutor än euro för att komplettera den eurodenominerade upplåningen och betjäna en bredare investerarbas. Dock beror emissioner i främmande valutor på marknadssituationen och på kostnaderna för upplåningen jämfört med emissioner i euro.
Den nuvarande finansieringsvolymen har underlag för tre nya syndikeringar för referenslån i euro per år, auktioner med referenslån och ett referenslån i US-dollar. Den kortfristiga finansieringen genomförs genom emittering av statens skuldförbindelser. När det gäller löptider ligger fokus på att emittera nya obligationer med fem- och tioåriga löptider årligen. För att stöda en referenskurva upp till 30 år, kommer emissioner av referenslån om 15, 20 och 30 år att genomföras med förbehåll för marknadssituationen.
Statskontorets mål är att Finland ska behålla sitt rykte på den globala marknaden som en av de tillförlitliga och godkända låneemittenterna och därmed fortsättningsvis stå för attraktiva skuldinstrument och emissioner av obligationer i framtiden.
Upplåningsoperationer
År 2022 emitterade Finland tre nya eurodenominerade referenslån och genomförde åtta auktioner av referenslån. Den kortfristiga finansieringen genomfördes genom skuldförbindelseauktioner och ECP-emissioner.
Tre nya referenslån emitterades i syndikerad form med en emissionsstorlek på 3 miljarder euro var. Den första emissionen, i januari, var ett nytt 20-årigt referenslån som förfaller till betalning den 15 april 2043. Lånet lockade en orderbok om över 16 miljarder euro från fler än hundra investerare, bland annat europeiska pensionsfonder, offentliga institutioner och fondförvaltare.
Den andra låneemissionen i maj gällde ett nytt 10-årigt referenslån som förfaller till betalning den 15 september 2032. Trots den globala instabiliteten hade lånet en stabil efterfrågan och en orderbok om över 13 miljarder euro från 80 investerare, närmast från Storbritannien och centraleuropeiska länder.
Den tredje syndikerade emissionen under året var en ny 5-årig obligation som förfaller till betalning den 15 april 2027. Obligationen emitterades i slutet av augusti och trots den pågående marknadsvolatiliteten visade sig investerarnas allokering till emissionen vara mycket typisk för löptiden. Orderboken för obligationen uppgick till över 10 miljarder euro från fler än 60 investerare.
Auktioner
Statskontoret publicerar en auktionskalender över auktioner för obligationer. Kalendern uppdateras kvartalsvis. Sammanlagt åtta auktioner av befintliga referenslån genomfördes under 2022. Alla auktioner av Finlands serielån gäller befintliga obligationer. Fem auktioner hölls under vårperioden och tre under höstperioden. Den totala upplåningsvolymen via auktioner av serielån var 8 700 miljoner euro (EUR 7 235 miljoner euro år 2021). I tre av auktionerna auktionerades två separata obligationer med olika löptider inom samma auktion. Antalet bud i förhållande till emissionsvolymen, som beskriver efterfrågan på de auktionerade värdepappren, varierade mellan 1,38 och 1,93. Emissionsbeloppen uppgick till mellan 392 miljoner euro och 1 500 miljoner euro per lån per auktion.
Kortfristig upplåning
Statskontoret emitterar skuldförbindelser i euro och US-dollar via banker som ingår i den finska statens skuldförbindelseprogram, i enlighet med statens finansieringsbehov och i linje med finansministeriets riktlinjer.
Statskontoret fortsatte år 2022 emissioner av eurodenominerade skuldförbindelser på auktioner. På auktioner bestäms priset på värdepappret på grund av de deltagande motparternas bud. År 2022 genomfördes åtta skuldförbindelseauktioner. Det totala finansieringsbeloppet som samlades in genom skuldförbindelseauktionerna uppgick till 12,4 miljarder euro.
Statskontoret kan även emittera skuldförbindelser vid andra tillfällen, beroende på efterfrågan och finansieringsbehoven. Statskontoret fastställer då emissionens avkastningsnivå. Emissionsmetoden liknar Euro Commercial Paper (ECP)-programmet. Skuldförbindelser i ECP-format kan emitteras i två valutor: euro och US-dollar.
Emissionsfönstret för skuldförbindelser i ECP-format i US-dollar och euro var tidvis öppet i mars och april på våren och i september, oktober och november på hösten 2022. Bruttobeloppet för ECP-emissionen i US-dollar var 9,3 miljarder US-dollar och 5,9 miljarder i euro.
Den genomsnittliga löptiden i ECP-emissionen i US-dollar var 4,7 månader och i ECP-emissionen i euro 4,8 månader. De utestående stocken av US-dollar- och eurodenominerade statsskuldförbindelser i slutet av året var 4 116 miljoner US-dollar och 13 501 miljoner euro (1 600 miljoner US-dollar och 10 363 miljoner euro år 2021).
Likviditetsförvaltning
Kassareservernas belopp baseras på en bedömning av tillräcklig likviditet och en begränsning av nettokassaflöden utan täckning. Egentliga kassaflöden visar både månatliga och årliga periodvisa mönster på grund av ett tidsglapp mellan inkomster och utgifter. Förändringar i budgetunderskottet under räkenskapsåret påverkar också likviditetsförvaltningen genom förändringar i upplåningskraven.
Eftersom fokusen ligger främst på en tillräcklig likviditet kan den egentliga upplåningen avvika från det budgeterade för räkenskapsåret på grund av flera orsaker, bland annat överförda bidrag som budgeteras och används under ett annat år. Vanligtvis har upplåning som är mindre än det budgeterade varit tillräcklig för att täcka likviditetsbehoven. Detta var situationen år 2022 då säkerhetsbehoven ökade upplåningskraven medan en betydande del av bidragen förblev oanvända, såsom förklarats ovan.
Kassamedlen i slutet av året kan också fluktuera och på så sätt påverka upplåningen. I statsredovisningen består kassareserverna av till exempel kumulativt budgetöverskott, överförda bidrag, fonder utanför budgeten och annan kortfristig skuld.
Kassareserverna investeras i kortfristiga löptider med lågriskmotparter. Nationella centralbanker i Eurosystemet accepterar icke-penningpolitisk inlåning från offentliga enheter i EU-medlemsländer såsom skuldförvaltningskontor enligt ett förutbestämt regelverk. Finlands Bank var sålunda en motpart inom kortfristig inlåning år 2022. Inlåningsreglerna justerades i september 2022 när Europeiska centralbankens förvaltningsråd avskaffade räntetaket på 0 procent och fastställde räntan på inlåningsfaciliteten (DFR) eller den korta euroräntan (€STR), beroende på vilken som är lägre, som förräntning av inlåning från staten fram till den 30 april 2023. Denna tillfälliga ändring skedde inom kontexten för en normalisering av penningpolitiken, och medför enligt ECB inga ändringar i de långsiktiga önskemålen om ett främjande av marknadsförmedlingen.
Likviditetsförvaltningen bygger i stor utsträckning på kassaflödesprognosen. Alla statliga redovisningsenheter prognostiserar intäkter och utgifter för den kommande tolvmånadersperioden i systemet. Statskontoret fattar beslut som rör likviditetsförvaltningen med utgångspunkt i dessa data.
