Finlands kurs inom Nato

För Finland är det väsentligt att man nu i Nato uppskattar betydelsen av det nationella försvaret. Många Nato-länder ser nu på oss och hoppas kunna lära sig av Finland, skriver äldre forskare Iro Särkkä.

I Finlands utrikes- och säkerhetspolitik efter kalla kriget förekommer två epokgörande moment – det första då Finland blev medlem i EU och det andra då Ryssland anföll Ukraina i februari 2022 och Finland ansökte om medlemskap i Nato. Det var dock inte Finland som valde den lägliga tidpunkten att ansluta sig till Nato, utan det var stunden som valde Finland. För Finland var denna stund samtidigt den sämsta och den bästa möjliga för att ansluta sig. Den sämsta på grund av att ett krig utkämpas i Europa och att den säkerhetspolitiska situationen blivit oförutsägbar. Men samtidigt var det den lägligaste, eftersom det gemensamma försvaret och avskräckningen hade åter kommit i fokus i alliansens verksamhet.

Dagens Nato passar Finland bättre än dess föregångare. Före det första kriget i Ukraina koncentrerade sig Nato under nästan två decennier på krishantering och utveckling av omfattande partnerskap. Efter Rysslands invasion av Krim 2014 förändrades situationen, men det verkliga uppvaknandet i många Nato-länder kom först i februari 2022 när Ryssland inledde ett anfallskrig i Ukraina.

För Finland är det väsentligt att man nu i Nato uppskattar betydelsen av det nationella försvaret. Många Nato-länder ser nu på oss och hoppas kunna lära sig av Finland. Hörnstenarna i vårt nationella försvar – den allmänna värnplikten, totalförsvaret, samhällets omfattande kristålighet och den höga försvarsviljan – är saker som många av våra allierade i Nato bara kan drömma om. Enligt opinionsundersökningar är upp till 80 procent av finländarna beredda att med vapen försvara Finland eller delta i försvarsuppgifter. Detta gör Finland till ett särfall i västvärlden.

Att upprätthålla och utveckla en trovärdig försvarsförmåga kräver en betydande ekonomisk satsning av Finland även i framtiden. Finland ska fortgående uppfylla Natos målnivå på 2 procent av BNP för försvarsutgifterna för att kunna tillgodose de krav som den krävande säkerhetsmiljön ställer som en del av Natos gemensamma försvar.

Även om vi som medlem i alliansen särskilt fokuserar på försvaret av Finland och Norden måste det ske en viss kulturell förändring i vårt nationella tankesätt.

Även om vi som medlem i alliansen särskilt fokuserar på försvaret av Finland och Norden måste det ske en viss kulturell förändring i vårt nationella tankesätt. Vi kan bli tvungna att lämna vår bekvämlighetzon och ta del av nya verksamhetsmiljöer och utveckla partnerskap med länder som vi inte är vana att samarbeta med.

Som medlem i alliansen måste Finland förbereda sig på att delta i både freds- och krigstida operationer både i Finlands närområden och i mer avlägsna områden. För att hålla fast vid våra åtaganden kan det bli nödvändigt att reformera de grundläggande principerna i vårt försvarssystem, såsom den allmänna värnplikten. Som medlem i Nato bör Finland visa flaggan även i de delar av alliansen som inte är så väsentliga med tanke på den nationella säkerheten.

På motsvarande sätt ska Finland vara trovärdig i genomförandet av alliansens gemensamma försvar. Som en gränsstat såväl i Norden som inom Nato måste Finland förbereda sig på att ta emot utomstående hjälp. Faktum är ändå att som medlem i alliansen är vår uppgift inte bara att motstå och försvara, utan vi skapar en nödvändig avskräckning tillsammans med de andra bundsförvanterna.

Det långa, nästan trettioåriga fredspartnerskapet, deltagandet i krishanteringsoperationer under ledning av Nato och utmärkta relationer till våra centrala bundsförvanter gjorde det möjligt för Finland att snabbt bli medlem i Nato. Nu efter nästan ett år som Nato-medlem har finslipningen av Finlands Nato-profil dock bara börjat. Många nya och knepiga frågor kommer att tas upp på agendan för den säkerhetspolitiska diskussionen. Finlands roll i Natos kärnvapenpolitik är en av dem.

Vi behöver tid med Nato-integrationen, men vi har all den förmåga och vilja som behövs för att uppnå våra mål. Som en säkerhetspolitisk aktör bör vi fundera på hur vi utvecklar alliansens gemensamma försvar. Som medlem i Nato måste vi själva identifiera de specialkompetensområden inom vilka vi producerar prestanda för det gemensamma bästa.

De nordiska länderna utgör fortfarande den mest centrala referensgruppen för Finland.

Nato-medlemskapet ändrar inte vår säkerhetspolitiska linje som byggts upp under hela årtionden, men det har gjort oss till en del av referensgruppen av västerländska allierade. De nordiska länderna utgör fortfarande den mest centrala referensgruppen för Finland. Vi är alla arktiska stater, vi delar en gemensam verksamhetsmiljö och särskilt kalla klimatförhållanden. Våra samhällen är starka liberala demokratier med regelbaserade system och vi har vår långa erfarenhet av samarbete. Utöver de nordiska länderna stärktes relationen till USA avsevärt i och med undertecknandet av det bilaterala försvarssamarbetsavtalet.

Hurdan stat kommer Finland att vara i Nato? Kanske inte en traditionell läkare eller brobyggare, men den som skapar och samordnar nätverk i en föränderlig världsordning. Vi är pålitliga, samvetsgranna, har fötterna på marken och känner till gränserna för vår egen förmåga. Det viktigaste är att vi uppvisar ihärdighet i såväl ord som handlingar. Nu behövs ett starkt politiskt ledarskap, en vägvisare – i vilken riktning och hur ska Nato-Finland lotsas – dock med vetskap om de specialvillkor som vår geografi ställer.