Finlands obestridliga styrka när det gäller att stoppa utarmningen av naturen är vår omfattande naturkunskap, som ger oss en exakt bild av orsakerna till utarmningen och de verktyg som behövs för att lösa situationen. Därför har vi i Finland möjlighet, om vi så önskar, att vara en vägvisare i återställandet av den biologiska mångfalden – men det förutsätter en mer målmedveten verksamhet än i nuläget, skriver professor Ilari E. Sääksjärvi.
Finland är känt ute i världen för naturen som förtrollar med sin karga skönhet. Naturen syns också i statsminister Petteri Orpos regeringsprogram som syftar till att stoppa förlusten av den biologiska mångfalden och göra samhället naturpositivt. I ett naturpositivt samhälle har man fått naturens mångfald att återhämta sig.
Att stoppa utarmningen av naturen och uppnå ett naturpositivt samhälle är också huvudmålen i den nationella strategin för biologisk mångfald som är under beredning. Ambitionsnivån är alltså hög både internationellt och i Finland, men är det möjligt att uppnå målen i praktiken?
Med biodiversitet avses livet i alla dess olika uttrycksformer. Under de senaste åren har det tynande växt- och djurlivet till följd av mänsklig verksamhet lyfts fram i samhällsdebatten vid sidan av klimatförändringen. Bakom detta ligger den snabbt växande medvetenheten om att en välmående biologisk mångfald tryggar människans ekonomi, hälsa och säkerhet. De fördelar som den biologiska mångfalden medför för människan tryggar också Finlands försörjningsberedskap och förändringstolerans i en värld som blivit osäker. Världsekonomiskt forum (World Economic Forum, WEF) har lyft fram klimatförändringen och utarmningen av naturen som det allvarligaste bland de utvecklingsförlopp som hotar mänskligheten under det följande decenniet.
Tyvärr ökar utarmningen av naturen globalt. Man har inte lyckats stoppa den, särskilt på grund av bristen på landsspecifika bindande förpliktelser, systematisk övervakning och tillräcklig finansiering. Även i Finland har tillståndet för den biologiska mångfalden försämrats redan i årtionden och tillräckliga åtgärder för att iståndsätta naturen har inte vidtagits.
Vi har tillräcklig kunskap om knappt hälften av de cirka 48 000 arter som lever i Finland för att kunna bedöma deras hotstatus utifrån internationella kriterier.
Vi har tillräcklig kunskap om knappt hälften av de cirka 48 000 arter som lever i Finland för att kunna bedöma deras hotstatus utifrån internationella kriterier. Enligt en hotutredning som publicerades 2019 är 11,9 procent av dessa arter hotade, dvs. de löper en ökad risk för att utrotas. Samtidigt är redan 48 procent av de 414 naturtyperna i vårt land, som karaktäriseras av de förhållanden och arter som är typiska för dem, hotade.
De främsta orsakerna till utarmningen av naturen både i Finland och i världen är mark- och vattenanvändningen, det ohållbara utnyttjandet av arter, klimatförändringen, miljöförstöringen och de främmande arter som flyttas till nya områden till följd av mänsklig verksamhet. Överkonsumtionen är drivkraften till de grundläggande orsakerna. I Finland är skogsbruket den största orsaken till förlusten av biologisk mångfald. Skogsbruket är den primära orsaken till att 733 arter är hotade och för 1 420 arters del är skogsbruket ett hot bland flera.
Enligt rapporten finns det en betydande klyfta mellan naturmålen och de nuvarande åtgärderna för att uppnå dem.
Den lägesbild som hotrapporterna målar upp sammanfaller med den omfattande naturutredning som Finlands Naturpanel publicerade i december 2023. Naturpanelens rapport om naturens tillstånd och framtid fördjupade sig i hur naturens tillstånd utvecklades 2000–2018 i Finland och bedömde med hjälp av olika scenarier effekterna av åtgärder som förbättrar naturens tillstånd 2020–2035. Syftet med rapporten var att identifiera politiska åtgärder med vilka Finland skulle kunna uppnå huvudmålen i regeringsprogrammet, de internationella förpliktelserna (EU:s biodiversitetsstrategi, COP15-ramverket för biologisk mångfald) och utkastet till den nationella strategin för biologisk mångfald. Enligt rapporten finns det en betydande klyfta mellan naturmålen och de nuvarande åtgärderna för att uppnå dem.
I nuläget ser situationen oroväckande ut, eftersom man inte satsar tillräckligt på att stoppa utarmningen av naturen. Det är klart att det behövs en långsiktigare naturpolitik än den nuvarande för att överbrygga klyftan. För att målen i Finlands regeringsprogram och i internationella förpliktelser ska uppfyllas krävs det att man stärker de åtgärder som konstaterats vara effektiva och resurserna för dem, att de skyddade områdenas areal utökas i enlighet med internationella förpliktelser och att naturens tillstånd förbättras även utanför skyddsområdena. Även efter utökat skydd kommer största delen av Finlands areal att vara i ekonomibruk, så de åtgärder som vidtas är viktiga med tanke på naturens återhämtning.
Finlands obestridliga styrka när det gäller att stoppa utarmningen av naturen är naturinformationen, som har samlats in länge och systematiskt. Bedömd på internationell skala är vår kunskap om naturens tillstånd i Finland och de förändringar som skett exceptionellt högklassig. Med hjälp av informationen har det varit möjligt att skapa en exakt bild av orsakerna till utarmningen av naturen och de verktyg som behövs för att lösa situationen. I Finland har vi alltså, om vi så önskar, möjlighet att vara en vägvisare i återställandet av den biologiska mångfalden.
Utöver staterna bör även andra aktörer medverka i naturarbetet. Ur en biodiversitetsforskares synvinkel är det särskilt glädjande att företag och investerare redan har vidtagit målmedvetna åtgärder för att minska skadorna på naturen. Naturteman syns också i färdplaner för mångfald som utvecklas inom olika branscher och som stakar ut vägen mot verksamhet som bättre respekterar naturen. I arbetet för att stoppa förlusten av biologisk mångfald står i nuläget ett stort antal föregångarroller till buds, som olika branscher och sektorer gör klokt i att eftersträva på allvar.
Spelet är alltså ännu inte förlorat och även Naturpanelens senaste rapport förmedlar hopp. Med betydande ytterligare åtgärder och satsningar är det fortfarande möjligt att vända utvecklingen i en riktning där den biologiska mångfalden börjar återhämta sig före 2035. Det finns dock ingen tid att förlora, för ju längre utarmningen av naturen fortsätter, desto större blir också prislappen för att stoppa den.
Att stoppa förlusten av biologisk mångfald är att skydda livet. Det är svårt att föreställa sig ett viktigare mål.
