En överraskande snabb ökning av invandringen under de senaste åren har stoppat minskningen av befolkningen i arbetsför ålder i Finland. Om nettoinvandringen fortsätter snabbare än tidigare förväntat kan den potentiella tillväxttakten öka med upp till en halv procentenhet. En lägre försörjningskvot skulle minska den offentliga sektorns underskott och, i kombination med snabbare ekonomisk tillväxt, avsevärt bromsa ökningen av skuldkvoten.
Den förväntade snabba åldringen av befolkningen har länge varit en nyckelfråga för Finlands offentliga finanser. Befolkningen i arbetsför ålder började minska i takt med att efterkrigsgenerationen åldrades. Efterkrigstidens babyboom var särskilt drastisk i Finland, eftersom de flesta potentiella fäder tjänstgjorde under andra världskriget. En gradvis minskning av fertiliteten verkade leda till att arbetskraftsutbudet skulle fortsätta att minska under överskådlig framtid.
Tvärtemot prognoserna slutade befolkningen i arbetsför ålder att minska 2022 och har ökat med cirka en halv procent under de senaste två åren. Detta förklaras av ökad invandring.
Diagrammet visar utvecklingen av Finlands nettoinvandring och antalet födda från 2006 till 2024.
Inte bara en tillfällig lyckträff
Toppen i nettoinvandringen 2023 beror delvis på flyktingar från kriget i Ukraina. Invandringen började dock öka före kriget, och den årliga nettoinvandringen har varit dubbelt så stor som under det senaste decenniet, även utan ukrainare.
Finländska arbetsgivare har blivit alltmer intresserade av att söka arbetskraft från utlandet på grund av en stramare arbetsmarknad. Trycket att rekrytera utländska arbetstagare ökade mot slutet av förra decenniet, när ekonomin återhämtade sig från den långvariga lågkonjunkturen efter finanskrisen och arbetslösheten minskade. Reserestriktioner under pandemin fördröjde dock ökningen av invandringen fram till 2022.
Den nuvarande regeringen är tydligt medveten om behovet av internationell rekrytering.
Den nuvarande regeringen är tydligt medveten om behovet av internationell rekrytering. Den strävar till exempel efter att förkorta tiden för godkännande av arbetstillstånd och öka tillgången på engelskspråkig utbildning och dagvård.
Den ekonomiska nedgången på grund av ECB:s räntehöjningar har dämpat efterfrågan på utländsk arbetskraft, särskilt inom byggsektorn. Att nettoinvandringen trots detta har förblivit stor ger ytterligare stöd åt uppfattningen att vi har sett en förskjutning mot permanent snabbare invandring.
Ökad tillväxt
Baserat på den senaste utvecklingen beräknar Statistikcentralen att den årliga tillväxten i befolkningen i arbetsför ålder kan bli en halv procentenhet större än vad Statistikcentralen förutspådde 2021. Prognosen antar att invandringen kommer att stanna på nuvarande nivå, frånsett ukrainska flyktingar. Finansministeriet har en betydligt konservativare syn på den framtida invandringen i sina ekonomiska prognoser.
Effekten på BNP-tillväxten beror på invandrarnas sysselsättningsgrad och hur produktivt de sysselsätts. I genomsnitt är sysselsättningsgraden för utlandsfödda invånare ungefär tio procentenheter lägre än för infödda finländare. Den genomsnittliga timlönen för utlandsfödda arbetstagare är också femton procentenheter lägre än för infödda arbetstagare, vilket tyder på att de utför mindre produktivt arbete. Finansministeriet antar därför att ökningen av BNP-tillväxten skulle vara märkbart mindre än ökningen av befolkningen i arbetsför ålder.
Sysselsättningsgraden för utlänningar varierar dock avsevärt beroende på anledningen till invandringen. Flyktingar har ofta haft stora svårigheter att hitta betalt arbete. Utlänningar som beviljats uppehållstillstånd för arbete har till och med en högre sysselsättningsgrad än infödda invånare. Utlänningar som kommer för att studera får i regel också snabbt arbete.
Den genomsnittliga inkomsten för arbetsrelaterade invandrare är till och med något högre än för infödda invånare, trots deras lägre genomsnittslön, eftersom de arbetar fler timmar i genomsnitt. BNP-tillväxten till följd av ökande arbetsrelaterad invandring kan därför mycket väl vara lika stor som ökningen av befolkningen i arbetsför ålder.
BNP-tillväxten till följd av ökande arbetsrelaterad invandring kan mycket väl vara lika stor som ökningen av befolkningen i arbetsför ålder.
Eftersom arbete och utbildning har blivit de främsta drivkrafterna för invandring har skillnaden i sysselsättningsgrad mellan utlandsfödda och infödda invånare krympt kraftigt under det senaste decenniet. Den nyligen skedda nedgången påminner dock om att invandrares sysselsättning också är mycket känslig för konjunkturcykeln.
I diagrammet visas utvecklingen av sysselsättningsgrader för dem som är födda utomlands, födda i andra EU-länder, födda utanför EU och födda i Finland åren 2015–2024.
Sysselsättningsgraden för infödda invånare har också ökat avsevärt i Finland under det senaste decenniet. En viktig anledning till detta är flera reformer som syftar till att höja pensionsåldern. Medianåldern för pensionering steg från 63,1 år 2017 till 64,3 år 2023 och förväntas fortsätta att stiga i takt med att den lägsta pensionsåldern gradvis höjs.
Mindre underskott, mindre skuld
Den ökade invandringen har en tydlig positiv inverkan på förhållandet mellan icke-arbetsför och arbetsför befolkning, dvs. försörjningskvoten, eftersom invandrarna är betydligt yngre än befolkningen som helhet. Statistikcentralen förutspår nu att försörjningskvoten kommer att minska under det kommande decenniet. Försörjningskvoten år 2035 förväntas vara nio procent lägre än vad som antogs 2021.
En minskande försörjningskvot skulle förbättra i synnerhet tillståndet för det lagstadgade pensionssystemet, vilket skulle lätta trycket på att höja socialförsäkringsavgifterna. Statsfinanserna skulle också förbättras eftersom kostnaderna för vård av äldre skulle fördelas över ett större antal skattebetalare.
I diagrammet visas utvecklingen av Finlands försörjningskvot under åren 2010–2024 samt två prognoser fram till 2036. Försörjningskvoten visas i diagrammet som andelen av befolkningen under 20 år och över 69 år i förhållande till den arbetsföra befolkningen.
Även utan någon minskning av det offentliga underskottet skulle en snabbare BNP-tillväxt innebära att skuldkvoten skulle öka i mindre grad än vad som antagits tidigare. En ökning av den årliga BNP-tillväxten med en halv procentenhet skulle på tio år leda till en nästan fem procentenheter lägre skuldkvot än den annars skulle vara.
Även om det inte är någon dunderkur, skulle snabbare invandring därför kunna hjälpa regeringen väsentligt i dess ansträngningar att stabilisera den offentliga skulden.
