Finansministeriet fastställer strategin för skuldhanteringen, enligt vilken Statskontoret sköter de operativa uppgifterna inom skuldhanteringen. År 2024 uppdaterade finansministeriet sin skuldhanteringsstrategi på medellång sikt.
Den tidigare skuldhanteringsstrategin utvecklade finansministeriet i början av 2000-talet. Under årens lopp förnyade ministeriet föreskriften om statens skuldhantering flera gånger, men dess centrala riskhantering förblev i väsentlig grad oförändrad. Vår verksamhetsmiljö har dock förändrats avsevärt sedan början av 2000-talet. Statens skuldkvot har mer än fördubblats (figur 1) och utsikterna för den ekonomiska tillväxten är svaga eftersom befolkningen åldras. Statens ekonomi har länge uppvisat ett underskott (figur 2) och den finansiella ställningen verkar inte förändras åtminstone under de närmaste åren. Detta innebär en betydande upplåning då statens bruttoupplåningsbehov uppskattas till cirka 40 miljarder euro per år under de kommande åren. Dessutom har regleringsmiljön förändrats efter finanskrisen och den allmänna ekonomiska osäkerheten är i allmänhet stor.
Diagrammet visar volymen av Finlands statsskuld och skulden i förhållande till BNP 2000–2024.
I diagrammet visas utvecklingen av finska statens finansiella ställning under åren 2001–2023, i förhållande till BNP.
Statens risktäckningskapacitet är således sämre än tidigare och det har också varit nödvändigt att ompröva valen av risker inom skuldhanteringen. Därför behövde skuldhanteringsstrategin uppdateras för att motsvara rådande och framtida ekonomiska förhållanden. I arbetet med att uppdatera strategin har vi tagit stöd av rekommendationerna i externa utvärderingsrapporter. Syftet är att minska de risker som hänför sig till skuldhanteringen och att förenkla verksamheten.
En central ändring är att ränterisken för skulden gradvis minskas. Den planerade ändringen
– minskar känsligheten hos statens ränteutgifter för förändringar i den allmänna räntenivån,
– skapar förutsägbarhet i ränteutgifterna och
– stöder således planeringen av den ekonomiska politiken under de kommande åren.
Ändringen ökar i princip i viss mån de förväntade skuldkostnaderna på lång sikt till skillnad från att ändringen inte genomförs.
Förändringen i skuldens ränteriskställning genomförs utan att statens etablerade upplåningspolitik nämnvärt ändras genom att man avstår från att ingå nya räntederivatavtal. Den ränteriskställning som eftersträvas på detta sätt uppnås stegvis inom cirka fem år.
Dessutom kombineras hanteringen av finansieringsrisken och ränterisken så att målet för dessa anges med nyckeltalet för den genomsnittliga lånetiden (Weighted Average Maturity at Issuance, WAMI) för ny upplåning. I strategin uppställs ett sjuårigt mål för nyckeltalet. Förändringen i statens ränteriskställning kommer att vara gradvis och ganska måttlig. I slutet av granskningsperioden kommer finska statens ränteriskställning ha närmat sig våra europeiska jämförelseländer, men kommer fortfarande att vara på kortare sidan.
Förändringen i statens ränteriskställning kommer att vara gradvis och ganska måttlig.
Om man avstår från att ingå nya räntederivatavtal minskar också det potentiella behovet av att bevilja säkerheter till motparterna i derivatavtalen. Därmed kommer ändringen att minska den nuvarande säkerhetsstocken på cirka 3,5 miljarder euro och det upplåningsbelopp som behövs för att finansiera säkerheten under de kommande åren. Dessutom minskar de operativa riskerna som derivatverksamheten medför och de leveransrisker som ingår i överföringarna av säkerheter.
I den uppdaterade strategin fastställdes ett minimikrav på självförsörjningsgrad för statens likviditetsposition. Under självförsörjningsperioden bör staten klara av sina utgifter, både de utgifter man har vetskap om och förväntade utgifter, utan upplåning. Den föreslagna ändringen ändrar inte väsentligt statens nuvarande likviditetsposition men preciserar ministeriets vilja i ärendet. I strategin gjordes dessutom vissa andra preciseringar som påverkar risknivån för hanteringen av statens kassa och som stärker statens likviditet.
Vår verksamhetsmiljö förändras även framöver. Det centrala finanspolitiska målet för statsminister Petteri Orpos regering är att stabilisera den offentliga skuldkvoten. Regeringen har redan vidtagit betydande anpassningsåtgärder för att uppnå detta mål. I statens skuldhantering kommer vi årligen att granska den nuvarande strategin och låta göra en mer omfattande oberoende bedömning av hur den fungerar om cirka 4–5 år. Med hjälp av dessa bedömningar är avsikten att uppdatera och utveckla strategin även i fortsättningen.
