Upplåning

År 2024 uppgick Finska statens realiserade bruttoupplåning till 42,8 miljarder euro. Av detta belopp utgjorde emissionen av långfristiga lån 57 %, dvs. 24,6 miljarder euro. Resten, 43 %, dvs. 18,2 miljarder euro, utgjordes av kortfristig upplåning. Den realiserade nettoupplåningen uppgick till 12,58 miljarder euro.

Statens bruttoupplåningsbehov fortsätter vara över 40 miljarder euro ännu 2025, varefter det årliga behovet enligt prognoserna sjunker till 35–39 miljarder euro. Vid årets slut uppgick statsskulden till cirka 169 miljarder euro.

Den realiserade bruttoupplåningen uppgick till 42,83 miljarder euro 2024. Av detta belopp utgjorde långfristig upplåning 24,60 miljarder euro medan kortfristig upplåning utgjorde 18,23 miljarder euro.

Diagrammet visar volymen av Finlands statsskuld och skulden i förhållande till BNP 2016–2024. I slutet av 2024 uppgick statsskulden till 169,41 miljarder euro. Skulden i förhållande till BNP uppgick till 61,20 procent.

Diagrammet visar den årliga bruttoupplåningen, amorteringar och nettoupplåningen 2016–2026. År 2024 var amorteringarna 30,25 miljarder euro och nettoupplåningen uppgick till 12,58 miljarder euro.

Enligt finansministeriets prognos uppskattas nettoupplåningsbehov för 2025 vara 12,50 miljarder euro. Då amorteringarna uppgår till 29,46 miljarder euro är bruttoupplåningsbehovet för innevarande år 41,96 miljarder euro.

Upplåningstrategi

Finlands upplåningsstrategi bygger på emissioner av benchmarklån i euro. Upplåning som baseras på benchmarklån och sker på grossmarknaderna är kostnadseffektivt för staten eftersom lånestockar är stora. Då skapar förstaemissioner en diversifierad investerarbas och marknadsgarantering stödjer prisbilden och likviditeten på sekundärmarknaderna.

Nya benchmarklån emitteras i syndikerad form. Stockarna av befintliga benchmarklån ökas senare med auktioner. Det finns även ett emissionsprogram för obligationer i utländsk valuta: EMTN-programmet (Euro Medium Term Note, EMTN). Finland har förbundit sig att även emittera i andra valutor än euro för att komplettera den eurodenominerade upplåningen och betjäna en bredare investerarbas. Emissioner i andra valutor beror dock på marknadssituationen och på kostnaderna för upplåningen som är rimliga jämfört med emissioner i euro.

Statens nuvarande upplåningsbehov har underlag för tre nya syndikeringar för benchmarklån i euro per år, auktioner om benchmarklån och ett benchmarklån i US-dollar. Den kortfristiga finansieringen genomförs genom emittering av statens skuldförbindelser. Staten emitterar årligen ett 10-årigt lån och för att stöda en referenskurva upp till 30 år, kommer emissioner av benchmarklån om 15, 20 och 30 år att genomföras årligen med förbehåll för marknadssituationen. År 2025 emitterade Statskontoret ett nytt 20-årigt benchmarklån redan i januari. Den tredje nyemissionen under innevarande år görs antingen i ett segment på 7 eller 15 år så att inlösningsprofilen för statliga lån är balanserad. Som komplement till den långsiktiga upplåningen i euro planeras ett benchmarklån i US-dollar, såvida marknadsförhållandena tillåter. Andelen kortfristig upplåning, dvs. statens skuldförbindelser, uppskattas stå för omkring 45 procent av den årliga bruttoupplåningen.

Statskontorets mål är att Finland ska behålla sitt rykte på den globala marknaden som en av de tillförlitliga och godkända låneemittenterna och därmed fortsättningsvis tillgodose efterfrågan på finska statsobligationer i framtiden.

Upplåningsoperationer och investerarnas efterfrågan

År 2024 emitterade Finland tre nya eurodenominerade benchmarklån och en obligation denominerad i dollar. Under året ordnades sammanlagt 14 auktioner för benchmarklån. Den kortfristiga finansieringen genomfördes genom skuldförbindelseauktioner och ECP-emissioner.

Diagrammet visar Statskontorets emissioner under 2024. Finland emitterade tre nya benchmarklån i euro, ett nytt dollarlån, och arrangerade åtta auktioner. Den kortfristiga upplåningen genomfördes genom emission av skuldförbindelser.

Årets första syndikerade benchmarklån var ett nytt 30-årigt benchmarklån på tre miljarder euro på förfallodagen den 15 april 2055. Lånet har en nominell ränta på 2,95 procent. Till huvudorganisatörer för emissionen valdes de fem primära marknadsgaranter som klarade sig bäst året innan och de resterande åtta utsågs till en försäljningsgrupp. Lånets orderbok ökade vid emissionen till över nio miljarder euro och innehöll anbud från över 100 investerare. Det nya lånet har tills vidare den längsta lånetiden på räntekurvan för Finlands statsobligationer och det väckte stort intresse särskilt bland pensionsfonder och kapitalförvaltare.

Årets andra emission i syndikerad form i slutet av april gällde som förväntat ett nytt 10-årigt benchmarklån som förfaller till betalning den 15 september 2034. Lånet prissattes vid emissionen med till 20 avkastningspoäng över euroswapkurvan och avkastningen blev 3,016 procent. Lånets orderbok ökade vid emissionen upp till 23 miljarder euro och innehöll anbud från över 160 investerare. Den starka efterfrågan gjorde det möjligt att öka lånets storlek från normala tre miljarder euro till fyra miljarder euro.

Den tredje syndikerade emissionen av eurodenominerade benchmarklån 2024 var ett nytt femårigt lån som emitterades i augusti. Lånet prissattes med 10 räntepoäng över euroswapkurvan, med en avkastning på 2,550 procent. Lånet förfaller till betalning den 15 april 2030. Orderboken ökade till över 10 miljarder euro och innehöll anbud från över 80 investerare och på grund av den starka efterfrågan ökades lånets storlek även i denna emission till fyra miljarder euro.

I juni emitterade finska staten en ny obligation denominerad i dollar för första gången sedan 2020. Den amerikanska obligationen i dollar förfaller den 2 juli 2034 och uppgår till en miljard dollar. Lånets avkastning vid emissionen var 4,399 procent, vilket var 55 avkastningspoäng över mid swap-räntan (USD SOFR-räntan) och 15,7 avkastningspoäng över lånet på 4,375 procent från Förenta staterna som förfaller till betalning den 15 maj 2034. Den dollardenominerade obligationen kompletterar finska statens upphandling i euro. Det tjänar till att sprida ut investerarbasen, eftersom med ett lån i dollar kan staten nå mer global investerarkrets än med lån i euro.

Diagrammet visar alla utestående serieobligationer som har emitterats av Statskontoret. Av dessa är huvuddelen benchmarklån.

Diagrammet visar investerarnas deltagande i syndikerade emissioner 2024 efter region och investerartyp.

Auktioner

Utöver syndikerade emissioner på primärmarknaden ordnade Statskontoret regelbundna auktioner om benchmarklån, vars datum publiceras ett kvartal om gången på webbplatsen statsskuld.fi. År 2024 ordnades åtta sedvanliga auktioner om benchmarklån och sex så kallade valfria auktioner (Optional Reverse Inquiry, ORI), som man fortsatte ordna i och med det positiva mottagandet. Vid alla auktioner ökade stockarna av benchmarklån som redan fanns på marknaden. Fem av de vanliga auktionerna hölls under årets första hälft och tre under årets senare hälft.

Vid auktionerna om benchmarklån 2024 samlade finska staten in sammanlagt 13 373 miljoner euro, varav 2 167 miljoner euro kom från ORI-auktioner. Vid alla auktioner auktionerades två separata obligationer med olika löptider inom samma auktion. Förhållandet mellan köpeanbuden som beskriver efterfrågan på lånet och det auktionerade beloppet varierade mellan 1,19 och 2,47 (ORI-auktionerna undantagna). Emissionsbeloppen uppgick till mellan 414 och 971 miljoner euro per lån per auktion (med undantag av ORI-auktioner).

Tabellen visar auktioner av benckmarklån

Kortfristig upplåning

Statskontoret emitterar skuldförbindelser i euro och US-dollar via banker som ingår i den finska statens skuldförbindelseprogram (Treasury Bill Dealer Group). Kortfristig upplåning görs utifrån statens finansieringsbehov.

Statens skuldförbindelser i euro (RFTB) emitteras genom auktion. Vid auktioner kan motparter i Treasury Bill Dealer Group lämna köpeanbud. Efter att auktionen avslutats fastställer Statskontoret en gräns för avkastningsnivån och de köpeanbud som underskrider denna nivå godkänns till fullt belopp.

År 2024 genomförde Statskontoret tio skuldförbindelseauktioner. Det totala finansieringsbeloppet som samlades in genom skuldförbindelseauktionerna uppgick till 19 887 miljoner euro, inklusive statens affärsverks upplåning.

Tabellen visar auktioner av skuldförbindelser.

Statskontoret kan även emittera skuldförbindelser vid andra tillfällen, beroende på efterfrågan och finansieringsbehoven. Statskontoret fastställer då emissionens avkastningsnivå. Emissionsmetoden liknar Euro Commercial Paper (ECP)-programmet. Skuldförbindelser i ECP-format kan emitteras i två valutor: euro och US-dollar.

År 2024 genomfördes upplåning i ECP-format i såväl euro som US-dollar på basis av prissättningen och efterfrågan. Bruttobeloppet för ECP-emissionen i US-dollar var 4,1 miljarder och 7,4 miljarder euro.

Den genomsnittliga löptiden i ECP-emissionen i US-dollar var 7,8 månader och i ECP-emissionen i euro 8,0 månader. I slutet av 2024 var stockarna av statsskuldförbindelser 4 120 miljoner US-dollar och 15 380 miljoner euro (motsvarande siffror 2023: 1 800 miljoner US-dollar och 19 062 miljoner euro).

Kassaförvaltning

Statens likvida medel varierar dagligen enligt statens inkomst- och utgiftsflöden. Kassareservernas belopp baseras på begränsningarna av nettokassaflöden utan täckning och en bedömning av tillräcklig likviditet. Statens genomsnittliga kassa växte 2024 tack vare de ändrade anvisningarna för skuldhantering där statens likviditetsgränser stramades åt. Mer om strategiändringen för skuldhantering finns i kapitel 7 i översikten.

Den genomsnittliga storleken på kassareserverna var 8,3 miljarder euro eller 5,0 procent av skulden 2024.

Egentliga kassaflöden visar både månatliga och årliga periodvisa mönster på grund av ett tidsglapp mellan inkomster och utgifter. Förändringar i budgetunderskottet under räkenskapsåret påverkar också likviditetsförvaltningen genom förändringar i upplåningskraven.

Eftersom fokusen ligger främst på en tillräcklig likviditet kan den egentliga upplåningen avvika från det budgeterade för räkenskapsåret på grund av flera orsaker. Skillnaden kan till exempel bero på att överförda bidrag som budgeterats för ett specifikt år och används under flera år. År 2024 överskred statens faktiska upplåning det budgeterade beloppet med cirka 600 miljoner euro, medan man i statens kassaförvaltning förberedde sig inför årsskiftet med en större kassabuffert.

Fram till början av 2024 användes sig staten av ränteswapavtal för hantering av statsskulden. Mot kreditrisken som är förknippad med dessa skyddar man sig med säkerheter. Skillnaden mellan de säkerheter som staten ställt och de säkerheter som erhållits från motparten utgörs av statens likvida säkerheter, som varierar beroende på förändringar i räntenivån. Antalet säkerheter som staten ställt minskade under 2024, vilket minskade det årliga upplåningsbehovet.

Statens likvida medel investeras huvudsakligen i centralbanken, som depositioner i banker eller genom trepartsrepoarrangemang i kortfristiga löptider. Med trepartsrepor avses depositioner som gjorts hos godkända motparter och för vilka en tryggande värdepapperssäkerhet har ställts. Hanteringen av säkerheter sköts av en tredje part, till exempel en värdepapperscentral.

Likviditetsförvaltningen bygger i stor utsträckning på kassaflödesprognosen. Alla statliga redovisningsenheter prognostiserar intäkter och utgifter för den kommande tolvmånadersperioden i Rahakas-systemet som administreras av Statskontoret. Statskontoret fattar beslut som rör likviditetsförvaltningen med utgångspunkt i dessa data.