Statens upplåningsbehov förblir mindre än vad som budgeterats eftersom de tio miljarder euro som reserverats för energibolagens låneprogram inte har tagits ut. Upplåningsbehovet ökar dock på grund av ökningen av de säkerhetskrav som hänför sig till hanteringen av statsskuldens ränteriskposition.
Statskontoret har beslutat att inte ta ut cirka 6,6 miljarder euro av det nettoupplåningsbehov på 19,3 miljarder euro som ingår i budgeten för 2022 (inkl. tilläggsbudgetarna 1-4). Statens nettoupplåning uppgår till ca 12,7 miljarder euro 2022.
En central orsak till att nettoupplåningsbehovet är mindre än budgeterat är att man i år inte behövt finansiera de tio miljarder euro som reserverats för energibolagens låne- och garantiprogram. Programmet handlar om beredskap för betydande upplåningsbehov och gäller till utgången av 2023. Hittills har låneprogrammet inte medfört utgifter eller ytterligare upplåningsbehov för staten.
Många faktorer medverkar till att den faktiska upplåningen avviker från budgeten. Användningen av anslagen avviker i typiska fall från det budgeterade till exempel i och med s.k. reservationsanslag som används under flera år, vilket påverkar behovet av upplåning. Noggrannare information om orsakerna till att nettoupplåningen är mindre än beräknat fås när statens bokslutsuppgifter blir klara.
Räntehöjningen har höjt säkerhetskraven – säkerheterna utgör fordringar för staten
Räntorna har stigit exceptionellt snabbt i år. Staten utnyttjar ränteswapavtal för att hantera ränterisken på statsskulden. Med hjälp av säkerheter skyddar man sig mot den kreditrisk som är kopplad till användningen av dem.
Räntehöjningen har lett till att beloppet av säkerheter som staten ställt ökat till cirka fem miljarder euro, men beloppet av säkerheterna förändras dagligen enligt förändringarna i marknadsräntorna.
Statens säkerheter utgör fordringar i statens balansräkning. Den ställda säkerheten återgår till staten när ränteswapavtalen förfaller till betalning. Staten får också ränta på säkerheter som ställts. På motsvarande sätt utgör säkerheten från motparten en kortfristig skuld i balansräkningen. Skillnaden mellan dessa utgör statens likvida säkerheter. Beloppet av de likvida säkerheterna varierar beroende på förändringar i räntenivån.
Säkerheter budgeteras inte i statsbudgeten och de kan därför påverka upplåningen. Under de senaste åren har staten i ett läge med låga och sjunkande räntor tagit emot mer likvida säkerheter än man betalat, varvid de likvida säkerheterna för sin del minskat det årliga upplåningsbehovet.
Ytterligare information:
Mika Niemelä, avdelningschef, budgetchef (finansministeriet), tfn 02955 30525, mika.niemela(at)gov.fi
Pauli Kariniemi, avdelningschef, överdirektör (finansministeriet), tfn 0295530210, pauli.kariniemi(at)gov.fi
Teppo Koivisto, finansdirektör (Statskontoret), tfn 02955 0 550, teppo.koivisto(at)valtiokonttori.fi