Finansiella risker är risker som anknyter till tillgången till finansiering eller dess villkor. De delas in i betalningsberedskapsrisker (högst 12 månader) och återfinansieringsrisker (över 12 månader).
Statskontoret hanterar betalningsberedskapsrisken genom att upprätthålla en placerad likviditetsbuffert och ta kortfristiga lån. Likviditetsförvaltningen bygger på kassaprognossystemet för den statliga sektorn. Systemet administreras av Statskontoret. Statens ämbetsverk levererar prognoser som utgör underlag för Statskontorets placeringar av kassamedel eller sökande av kortfristig finansiering på marknaden.
Staten fokuserar i sin placeringsverksamhet på alternativ utan kreditrisker, såsom placeringar med säkerheter. En form av kortfristig kapitalförsörjning är statens skuldförbindelser, som kan emitteras i både euro och dollar, samt andra kortfristiga lån.
Den finska staten hanterar sin återfinansieringsrisk genom att sprida ut sin medelanskaffning. Statskontoret sköter medelanskaffningen så att tidtabellen för återbetalning blir jämn, så att tidsmässiga riskförekomster inte kan uppstå. Vid emissionen av nya lån säkerställs att lånet har en bred investerarbas såväl geografiskt som i fråga om typen av investerare. Inom medelanskaffningen används också olika slag av upplåningsinstrument.
Statens medelanskaffning baserar sig på en marknads- och investerarorienterad referenslånestrategi, som tryggar ett effektivt genomförande även av stora finansieringsbehov. Staten emitterar nya referenslån, främst med medellånga (ca 5 år) och långa (över 10 år) löptider, genom s.k. syndikerade arrangemang. Staten kan återköpa lån för att minska refinansieringsrisken.