Den finska staten tillämpar i sin medelanskaffning en referenslånestrategi, där fokus ligger på referenslån i euro. Staten emitterar årligen 2–3 serieobligationer som genast efter emissionsskedet når en sådan storlek, likviditet på eftermarknaden och investerarbas som krävs för att få status som referenslån. När denna status uppnåtts noterar statens primära marknadsgaranter köp- och säljkurser för serieobligationerna.
De första emissionerna av referenslån genomförs i form av så kallade syndikerade emissioner. På så sätt säkerställer man en jämn investerarbas och strävar efter att trygga en jämn prissättning på eftermarknaden. Stocken av befintliga referensobligationer kan ökas genom auktioner som Statskontoret organiserar.
Staten kan emittera långfristiga skuldinstrument i andra valutor än euro. Lån i olika valutor kan ges ut inom ramen för EMTN-programmet (Euro Medium Term Note). De utgör ett komplement till referensobligationerna i statens kapitalförsörjningsstrategi.
Staten kan ta kortfristiga lån genom att emittera skuldförbindelser. Statsskuldförbindelsernas maximala maturitet är ett år. Beroende på efterfrågan bland investerarna och sitt eget likviditetsbehov emitterar Statskontoret skuldförbindelser genom auktioner även vid andra tidpunkter.
Det huvudsakliga syftet med förvaltningen av kassamedlen är att hantera och trygga statens likviditet. Statskontoret placerar kassamedel eller tar kortfristiga lån på penningmarknaden beroende på likviditetsläget.